Från biomassa till biogas

Slambehandling

I reningsprocessen vid Ekeby reningsverk separeras två typer av slam från avloppsvattnet, primärslam från den kemiska reningen och överskottslam från den biologiska reningen. Slammet behandlas sedan i två steg, först stabiliseras det genom rötning och sedan avvattnas det.

Rötning

En vanlig stabiliseringsmetod för det slam som bildas på ett reningsverk är rötning. Vid rötning bryts delar av det organiska materialet i slammet ner av mikroorganismer till metangas (cirka 65 %) och koldioxid. Detta sker i en anaerob (syrefri) miljö i ungefär 20 dygn vid 38°C. I ett stabilt slam har de störande lukterna från slammet eliminerats. Vid stabilisering avdödas även en stor del av de patogena bakterier och virus som finns i slammet.

Den bildade gasen är mycket energirik och används som en energikälla, dels för att driva fordon och dels för att värma lokalerna vid reningsverket.

För att kunna använda gasen som fordonsgas måste den renas först. Det sker genom att den energirika metangasen separeras från koldioxiden. Efter reningen innehåller gasen 97 % metangas och kallas nu för biogas. Biogas är ett miljövänligt drivmedel som inte bidrar till växthuseffekten.

Biogasen är klar

Biogasen som produceras vid Ekeby reningsverk leds via en pipeline till bussdepån där Eskilstunas stadsbussar fyller sina tankar. Det finns även ett tankställe där privatbilister samt företag kan tanka sina fordon.

Avvattning/Restprodukten

Det slam som blir kvar efter rötningsprocessen avvattnas och liknar nu fuktig jord. Efter det att slammet avvattnats kan det användas som jordförbättringsmedel. Det innehåller både växtnäring, som kväve och fosfor, och stora mängder mullbildande organiskt material och är utmärkt som gödsel både för åkrar, energiskog och vid jordtillverkning.

Tyvärr innehåller slammet även en del föroreningar från färgrester, fimpar, spillolja, nagellack, gamla mediciner och annat som vi skickar ner i avloppet via toalettstolar och avloppsbrunnar. Innehållet av miljöfarliga ämnen i slammet måste vara mycket lågt för att det skall kunna användas i jordbruket.