Den ökade växthuseffekten, till följd av mänskliga utsläpp, förorsakar temperaturökningar och klimatförändringar på vår jord. Enligt en samlad forskarpanel kommer förutsättningarna på jorden att vara kraftigt förändrade inom 50-100 år. Isarna smälter, lågländer svämmas över, områden torkar ut och värmen gör stora arealer obeboeliga. Djurlivet och därmed människolivet är hotat.

Växthuseffekten, vad är det egentligen?
För det första så är växthuseffekten något naturligt i vårt kretslopp. Vissa gaser, däribland vatten som avdunstar från sjöar och hav, stiger upp i atmosfären och bildar ett naturligt "lock" som håller kvar värmen på jorden. Ångan kyls ner i de höga luftlagren och faller ned som nederbörd och kretsloppet är slutet.

Vi människor bidrar till en ökning av denna växthuseffekt genom att släppa ut gaser som förstärker effekten, i huvudsak koldioxid.

Koldioxid bildas naturligt vid t ex förmultning och förbränning. Alla djur omvandlar syret vi andas till koldioxid. I det fiffiga kretsloppet använder växterna koldioxid till sin livsprocess som omvandlar det till syre. Vi ger och vi tar. Och därför brukar man säga att det ekologiska systemet är vid varje tillfälle dimensionerat för att upprätthålla denna känsliga balans. Ett överskott av koldioxid vore förödande för däggdjuren medan ett överskott på syre skulle skada växtligheten.

Vi människor producerar dessvärre mer koldioxid än vad det ekologiska systemet är dimensionerat för. Bland annat genom förbränning av fossila bränslen (t ex olja, kol, gas, torv), i kraftanläggningar, industrin och inte minst genom alla bilar och fordon. Detta koldioxidtillskott förstärker växthuseffekten med global uppvärmning och klimatförändringar som följd.

Fossila bränslen är gamla naturresurser, flera miljoner år gamla, lager av nedbrutet organiskt material. Olika geologiska betingelser tros avgöra om det blir kol, olja eller gas. De fossila bränslena ingår inte i dagens ekologiska balans. Det gör däremot biobränsle, skog, ved och flis. Därför anses det ekologiska kretsloppet klara av att ta hand om koldioxiden från t ex biobränslet, medan de fossila bränslena ger ett nettotillskott.

Försurning
Försurningen uppstår främst genom förbränning. De flesta förbränningsprocesser avger svaveldioxider (SOx) och kvävedioxider (NOx). Ämnen som i luften omvandlas till syror och faller ner till mark och vatten.

Syrorna ger en ökad surhetsgrad i både mark och vatten och förändrar förutsättningarna för växter, djur, fiskar och mikroorganismer. Kraftig försurning kan ödelägga en hel sjö.

De största utsläppen av svavel- och kvävedioxider kommer från olje- och koleldning, från bilar och från annan förbränning. I huvudsak kommer det sura nedfall som drabbar oss här i Mellansverige från andra länder. Den svenska energiproduktionen har kommit långt när det gäller rening av försurande utsläpp.

Övergödning
Kväve- och fosfortillskott till vattnet kan förorsaka så kallad övergödning. Dessa näringsämnen ökar produktionen av alger och annan vattenväxtlighet och kan därigenom rubba den ekologiska balansen i våra vatten. De största tillskotten av dessa ämnen kommer från jordbruket (gödning) och från avloppsreningsprocesser. Genom att bl a anlägga våtmarker kan en stor del av de övergödande ämnena tas om hand i det ekologiska systemet innan de når vattnet.

Direkta utsläpp
Historiskt har vi varit mycket oförsiktiga och kanske inte ont anande dumpat både det ena och det andra i våra vattendrag. Kanske med en tro att naturen ska ta hand om det.
   Idag vet vi bättre. Vi vet att ingenting försvinner. Att alla miljöfarliga utsläpp vandrar vidare i de ekologiska systemen, förr eller senare slår de tillbaka på oss. Vi har redan dumpat mängder med kvicksilver, zink och andra tungmetaller i våra vatten. På sina håll har det fått förödande konsekvenser.

Det är upp till var och en, regeringen, företagen, kommunerna och den enskilde att ta ansvar och inte belasta vårt känsliga kretslopp mer. Att inte kasta sådant som inte ska kastas i avloppet, att inte tvätta bilen med starka kemikalier på garageplan, att inte längre tro att naturen tar hand om allt.